Amarth Halvöra

Nedbruten och förvisad alv

Description:
Bio:

Sällskapet reste sig från bordet men Amarth dröjde sig kvar i en sekund.
“Kunde det här vara en nystart, en ny chans?” tänkte han och började snurra sin sejdel för att skapa en lätt virvel av den slatt mjöd som fanns kvar.
Hans ögon studerade samlingen av folk som han precis erkänt som sina bundsförvanter. Som sina följeslagare. De var minst sagt ett blandat sällskap.

Hans tankar drog sig tillbaka till den där ödesdigra dagen för 40 år sedan och vänsterhandens fingrar drog sig mot örat. Men det hade börjat tidigare än så. Enligt hans far började det dagen då han föddes. När hans mor gav sitt liv för att hans skulle börja. Något hans far Erestor aldrig verkade ha förlåtit honom för. Bakom hans fars ståtliga utseende dolde sig ett monster. Prygel och förnedring var en del av vardagen. Han var aldrig värdig det arv han givits blev han berättad. Varje dag.

Han sökte skydd i skogen, men faders hållning och fysiska förnedring påverkade honom och han blev en alvpojke besatt av att få uppmärksamhet. Han ställde till med hyss och illdåd. Till en början accepterades busen för vad de var barnbus. Men med tiden blev han allt mer utstött på grund av sina otyg.

Men hans sista dag i Mirkwood kommer alltid att finnas i hans minne. Han hade fångat sin äldre och mer älskade bror i en fälla som hängde syskonet upp och ner från ett träd. När han väl släppt ner brodern så började en brottningsmatch som inte slutade förrän en dolk, av en olyckshändelse, trycktes in i broderns buk och ljuset i hans ögon slocknade.

När hans far Erestor kom hem och såg vad som hänt hjälpte det inte att be om nåd. Det hjälpte inte att bältet redan låg framme. Hans far tryckte ner honom mot marken, det hjälpte inte att han skrek och spjärnade emot. Som en sista förnedring drog fadern en kniv och skar av honom topparna av öronen. Som för att för en sista gång göra sig fri från sonen han inte älskade, göra sig fri från något han inte ville veta av.

Amarth hade flytt ut i skogen och sökt vänner bland de djur som inte var rädda för honom eller Skuggans hantlangare. Han blev ett med skogarna och djuren. Försiktigt började han byta varor med människofolken under stora marknadsdagar. Men det var först när han via omvägar hört att hans var omkommit i de fem folkslagens strid som han mer aktivt börjat söka sig utåt och se sig om utanför skogarna.

Utanför trädens skydd hade han stött på många sorters folk. De flesta brydde sig inte om honom. Men de här som han nu träffat och delat både mat och dryck med. De verkade som om de skulle kunna bli hans vänner. Kanske till och med en familj. Han lät fingertopparna sakta glida fram och tillbaka över sina stympade öron.

En riktig familj? I så fall skulle han göra allt för dem.

Amarth Halvöra

TOR: Into the deep unknown Amarth